Histo­ry

ELYSATOR – en schwei­zisk pionjär inom vattenteknik

Hein­rich Ricken­bach föd­des i Zürich 1931. Direkt efter att han gått som meka­ni­ker- och metall­ar­be­tar­lär­ling starta­de han sitt förs­ta före­tag inom kon­struk­ti­on och under­håll av vat­ten­te­knis­ka anläggn­in­gar. Hans bror som hade avlagt examen som elek­tro­in­gen­jör vid Win­ter­thur högs­ko­la hjälp­te honom i fir­man. Redan tidigt förs­tod de att elek­trok­emi skul­le bli en vik­tig fak­tor för ”water engi­nee­ring”. Den vägen ver­ka­de kun­na bli mer eko­no­misk och eko­lo­gisk att slå in på jäm­fört med tra­di­tio­nell vat­tenk­emi. Men bör­jan var svår. Mil­jöhän­syn sat­tes ännu inte sär­s­kilt högt. Och åren gick till stor del åt till forsk­ning och utveck­ling av de i mångt och mycket visio­n­ära idé­er­na som brö­der­na hade. Men 1971, med ELYSATOR för vär­me­sys­tem kom det förs­ta genom­brot­tet. Syre­dif­fu­si­on genom plas­trör var det sto­ra pro­b­le­met för den förs­ta gene­ra­tio­nens golv­vär­me. Kemis­ka lös­nin­gar fun­ge­ra­de inte, men det gjor­de den elek­trok­emis­ka pro­ces­sen. Och så fick fir­man namnet efter pro­duk­ten: ELYSATOR.